Oj, oj, vilken stjärnsmäll vi åkte på i helgen. Efter 50 minuters spel stod det 14-22 på resultattavlan. Tjejerna från H65 i Höör var väl värda segern. Två duktiga målvakter, en superb vänsternia, en kvick och ettrig vänstersexa och en skicklig och storväxt mittsexa, banade vägen för den till slut komfortabla segern.
Efter en lyckosam helg i USM föregående helg, så var detta verkligen ett kvitto på hur sårbara vi är om man inte är 100% laddad och närvarande. Jag pratar ofta om fokusering. Den fanns där inte riktigt. Det fanns inte heller något GO i laget. Ingen energi. Det var som en pyspunka ungefär.
Sedan får man faktiskt acceptera ibland att man inte har dagen. Man kan inte alltid vara på topp, som Emmy t ex. Hon gjorde väl inte en av sina allra bästa matcher i HBK-tröjan och när inte hon är på topp så är det lätt hänt att övriga tjejer också "går ner" sig. På ett sätt är det skönt att se att Emmy är mänsklig. Ingen robot.
Det jag, Aldin och Toni hade önskat, var att några andra av våra tjejer, klivit fram och tagit Emmys pådrivande roll. Den behövs i ett handbollslag för att få ut max.
Försvarsmässigt var det en klart godkänd insats i den första halvleken, men framåt en katastrof med bara fyra gjorda mål. I andra hlavlek kom vi ut taggade och låg bara under med två bollar ett tag, samtidigt som vi var i anfall. Två utvisningar förstörde sedan allt. Man vinner sällan handbollsmatcher om man trampar över 6-7 gånger och missar minst lika många lägen i fritt skottfält. Om man sedan gör ca 20 tekniska fel med bolltapp och annat, så blir det tufft.
Trots förlusten vill jag ändå lyfta fram några spelare: Felicia gjorde fem mål och vågade kliva på och lyckades flera gånger med sina satsningar. Kul att se Felicia! Emily fortsätter också att leverera på kanten och vågar ta avslut, trots att hon spelar på "fel" kant och trots att hon gjorde några övertramp. Ni ska också veta att både Felicia och Emily spelar med smärtor i sina benhinnor. Inte för att det märks, men det är värt att ha i åtanke.
Mathilda skadade sig i början av andra halvlek i sin axel. Efter matchen uppsökte hon akutmottagningen och efter röntgenbesked fick hon veta att nyckelbenet var brutet. Vi hoppas naturligtvis på ett snabbt tillfrisknande för vår Mathilda. Hon lär kunna börja träna så smått om några veckor och vara i speldugligt skick igen om 6-8 veckor. Krypa på dig Mathilda!
Nu tar vi nya tag och ser framemot helgens drabbning på lördag mot Ankarets F00 som vi aldrig vunnit mot. Dags nu kanske?
/Konstaterat av Jonas
