Det är alltid lika trevligt att komma till en hall som det spelas elitseriehandboll i. Det gjorde vi i helgen när vi reste norrut (
resor söderut i Trelleborg är sällsynta) och tog oss an H65 från Höör i Björkvikshallen. Normalt spelar H65:s damlag i hallen och åtminstone en landslagsstjärna tränar dagligen i hallen: Jasmina Djapanovic. Jag gillar hallen. Den andas småklubbshandboll med genuin känsla. Ett handbollsgolv enkom avsett för just handboll, helt befriat från en massa andra linjer och streck. Det var också häftigt att se de stora fotografierna på dam-truppen som prydde den bortre långsidan. Jag längtar så till våra tjejer pryder Södan ...
Matchen idag går väl inte till historien som en av våra främsta, men det är en styrka att vinna sådana matcher också. En dag på jobbet skulle man kunna säga. Eller som Aldin uttryckte det: "En seger är ALLTID en seger".
Vi kom till start med en delvis skadeskjuten trupp, då flera tvingats stanna hemma pga av sjukdom. De elva som kom till spel idag fick samtliga mycket speltid och gjorde en klart godkänd prestation. Det jag stundtals fortfarande saknar är det kollektiva spelet. Både jag och Aldin vill se mer av att vi sätter varandra i bra lägen och utnyttjar hela laget i anfallsspelet. Vi vill ha mindre av enmansshower och snabba avslut. Vi vill också att ni i andrafas lyfter blicken från golvet och tittar framåt i banan. Gör vi det i större utsträckning kommer vi att upptäcka att många av lagkamrater springer fria i bra lägen. Glöm aldrig att handboll är en lagsport.
Bra exempel på att sätta varandra i lägen var när Linnea C vid åtminstone två tillfällen gick till väders i skottposition. De båda försvarstreorna täckte då skott, varpå Moa passade på att komma i läge på linjen och fick bollen perfekt av Linnea. Moa gjorde tre mycket fina mål idag till följd av framspelningar av lagkamrater. Härligt att se.
Något annat som gladde mig var att vi faktiskt hade sju målskyttar idag. Det visar på bredd och ju fler som gör mål hos oss desto svårare är det för motståndaren att läsa av oss.
Jag gläds också över Hanna Eks uppoffrande försvarsspel och hennes två mål framåt. Ett av dessa satte hon vid närmsta stolpen. Alla som följer oss vet att Hanna oftast skjuter i det bortre hörnet.
Jag gläds också över Björnes slit på kanten. Hon spelade en hel halvlek utan vila och fick kröna dagen med ett fint mål. Härligt Björne!
Jag gläds också över att Hanna Yahia fick göra ett par fina mål idag. Den tjejen har potential och är utrustad med en enorm tempoväxling. Det är bra att ha i handboll. Hon måste dock hålla reda på stegen och minska ner på antalet tekniska fel.
Jag gläds också över att vi efter en trevande start, 3-6, reste oss och gick till halvtidsledning med 12-7. Starten på andra halvlek var också fenomenal där vi avgjorde matchen. Jag tror vi ett tag ledde med 8-9 bollar och släppte bara in ett par mål under en 20-minuters period. I slutet på matchen blev det lite Hawaii-varning och många tappade bollar och tekniska fel och felbeslut.
Nu ser vi framåt mot nästa drabbning. Den är redan på onsdag i Landskrona, där vi spelar hemmamatch (!!!) mot GW. Avkast är klockan 19:00 i Karlslundshallen. GW är på G och idag tog de sina första två poäng, då de besegrade Ankaret. Den som trodde på en lätt drabbning på onsdag, måste omedelbart ändra inställning.
Truppen till matchen meddelas under morgondagens träning.
/Egna tankar delgivna er av Jonas
