Så tog vi då vår femte seger i rad igår när vi i himmaborgen tog oss an LUGI lag 1. Vi har nu den här resultatraden: 21-20, 24-20, 28-18, 21-15 och 17-16. Imponerande!
Vi är inne i en intensiv period just nu: Träning i fredags, träning i lördags, match i söndags, träning idag, match imorgon, träning på onsdag, vila på torsdag, träning på fredag, vila på lördag (det har Aldin lovat) och match på söndag (säsongsavslutning i serien).
Vår utvecklingskurva går också stadigt uppåt, medan våra motståndares kurvor svajar mer betänkligt. Vi har tagit små, små steg framåt, under hela säsongen. Just nu rusar vi uppåt i tabellen med stormsteg. Självförtroendet har växt successivt och motståndarnas respekt för oss har ökat påtagligt. Nu vet även motståndarna att vi är grymt bra. Själv har vi vetat det en längre tid. Ett mentalt övertag är aldrig heller fel i idrott.
Jag är övertygad om att all den träning vi genomfört och den kontinuitet vi haft på träningen, har givit resultat. Det är det som vi ser frukten av just nu. Det är liksom skörden av allt slit på alla träningar. Närvaron på träningarna och viljan att lära sig nya och andra saker än tidigare är slående. Aldin är har öga för detaljer och efter varje match hittar han nya saker vi måste träna på. Ikväll blir det säkert något nytt.
Igår mot LUGI lag 1 var vi det bättre laget hela matchen. Försvaret var som vanligt enormt bra. Jag är full av beundran för tjejernas slit i försvarsarbetet. Sofie gör ett hästjobb i den andra delen av andra halvlek. Hon såg stundtals helt galen ut och trots en kraftig smäll mot huvudet fångade hon LUGIs höger 9:a flera gånger när hon snurrade och trixade.
Trots att vi var det bättre laget kunde vi mycket väl förlorat matchen. Det hade varit grymt orättvist, men det var bara en hårsmån från att så skedde. Linnea C gör mer än hälften av alla våra mål och är just nu enormt bra. I mitten på den andra halvleken tappade vi dock som vanligt lite ork och koncentration. Jag vill hävda att det beror på att Linnea C och Klara i princip spelar nonstop. När de, som är våra bärande spelare, inte orkar hålla samma tempo och koncentration, så är vi sårbara. Emmy saknades också och våra alternativ på niometerspositionen var därför få.
Alla i laget sliter och offrar sig hänsynslöst och det var flera gånger under matchen som spelare slängde sig uppoffrande längs golvet efter en förlupen boll. Jag minns både Hanna Yahia och Klara Almgren i de situationerna. Där var säkert fler. Sånt ger råg i ryggen och energi till hela laget. Mer sånt!
Hedvig gör en stabil insats på sin kant. Både offensivt och defensivt. När hon får chansen, så tar hon den och levererar på ett föredömligt sätt. Två snygga mål noterade jag henne för. I försvarsspelet är hon följsam och snor bollen vid några tillfällen från motståndarna.
Vid ställningen 13-15 mot slutet av matchen såg vi faktiskt slagna ut. Energin var som bortblåst och det var knäpptyst i laget. Vi såg trötta ut. Aldin beordrade då in vår egen terrier och energispridare, Hanna Ek, på plan. Toni uppmuntrade henne från bänken att mana på sina kamrater. Plötsligt vände matchen till vår favör. Om det berodde på Hanna eller inte, låter jag vara osagt. Jag konstaterar bara att det vände när hon kom in på plan. Hastigt, och för LUGI mindre lustigt, vände vi på några få minuter matchen till vår fördel, 16-15. Slutskedet var sedan rafflande, men vi lyckades vinna vår femte match i rad. Har det någonsin hänt tidigare?
Jag vet att vi kan spela bättre handboll än vi gjorde igår eftermiddag. Det var långt ifrån vår bästa match. Men det är en styrka att vinna matcher, när man inte är helt på topp. Efter matchen pratade jag med Fredrik Lindahl och han var imponerad över hur vi genomfört matchen. Han tyckte vi spelade en bra handboll och ett härligt försvarsspel. Kul med lite input från läktaren! Tack Fredrik!
Imorgon har LUGI utkrävt revansch för förlusten. Det ska vi sätta stopp för, eller hur?!
/Sammanfattat av Jonas
