På söndag 10/4 klockan 09:30 tar vi oss an Eslöv i den allra sista seriematchen för säsongen. Vi har revansch att utkräva för den snöpliga och onödiga förlusten strax innan jul. Vi samlas som vanligt i Södan en timme innan avkast d v s klockan 08:30. Samtliga spelare i truppen är kallade. Det är bara Antonia som står över då hon är eller har varit sjuk i influensa hela veckan.
Vi är nu obesegrade i sex matcher i rad, vilket vi knappast varit någonsin tidigare. En fantastisk utveckling från i höstas där varje spelare har höjt sin kapacitet flera nivåer. Jag är innerligt imponerad av tjejerna. Med framgång växer tuppkam och självförtroende. Ingen motståndare går numera säker.
Senast var det Hanna Yahia som briljerade i Tunahallen mot LUGI med fina stegisättningar och bra försvarsspel. Hon gjorde utan tvekan sin allra bästa match i HBK-tröjan hittills. Jag är oerhört glad för Hannas skull och hoppas hon fortsätter ta för sig. Bra jobbat Hanna!
Och varje match är det en ny tjej som kliver fram och tar för sig. Det är otroligt roligt att som ledare kunna konstatera detta. Egentligen spelar det inte någon större roll vem vi slänger in på plan just nu, för att vi har höjt lägsta nivån enormt mycket. Alla levererar. På träningen idag var alla enormt fokuserade och suktar verkligen efter att hela tiden lära sig nya saker. Detta kan bära hur långt som helst!
Matchen i tisdags mot LUGIs 99:or var en fantastisk tillställning att följa från sidan. Våra underbara föräldrar, vänner och supportar gjorde sitt för att höja stämningen i hallen. Spännande och intensiv ända in i slutet, precis som en handbollsmatch ska vara. Jag tror alla föräldrar instämmer i det, även om vi nog borde vunnit, så som matchen utvecklade sig. Jag tror att alla som tittade på matchen, oavsett klubbtillhörighet, njöt i fulla drag. Matcher av denna karaktär är absolut inte hälsosamma för hjärtat.
Match en sen tisdagskväll i en sunkig hall i utkanten av Lund är väl inte annars det mest inspirerande och upphetsande man kan tänka sig. Det verkade också inledningsvis som att tjejerna tyckte det. LUGI gjorde som de ville och deras duktiga vänsternia Ida Fredlund gjorde totalt 12 av LUGIs 20 mål. Koncentrationen var inte heller den bästa och tjejerna verkade längta hem till kudden.
Jag var inte med i omklädningsrummet i halvlek, men jag undrar vad det var Aldin sa till våra flickor där. Något gjorde han i varje fall (hårtorken?!), för det var en enorm förvandling och utveckling i den andra halvleken jämfört med den första. Tjejerna tog för sig och kämpade och slet. Vilken inställning!
Försvarsspelet var enormt och Ellie gjorde några svettiga räddningar. Plötsligt hade vi vänt ett underläge i halvlek med 9-13 till ledning med 15-14. Under en åttaminutersperiod släppte vi bara in ett mål. Vilket försvarsspel! Man bör tillägga att vi inte spelade ojust eller fult på något sätt. Precis på gränsen till det otillåtna. Hårt och tufft. Det visar också det faktum att vi inte fick en endaste liten utvisning under hela matchen. Till detta bör läggas att vi noterades för 8 olika målskyttar.
Med ca fem minuter kvar trodde nog alla (och speciellt jag själv) att vi avgjort när Hedvig dundrade in 20-17. Men handboll är en fascinerande sport, "It aint over until the fat lady sings", brukar det ju heta. Så ock denna kväll. LUGI gav inte slaget förlorat och vi blev stillastående, gjorde några enkla tekniska misstag och plötsligt var det bara ett måls ledning.
Med 25 sekunder kvar la vi timeout kortet. Instruktionerna var att bara gå in och ta ett frikast. Håll i bollen. Var kyliga! Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Idrott är underbart! Emmy som är en lysande stjärna gick för att punktera matchen och bröt sig igenom till vänster, men blev avblåst för att hon tog för många steg. LUGI kontrade och dundrade in 20-20. Idrott när den är som bäst. Tack för underhållningen tjejer!
/Tankar levererade av Jonas.
