Precis som jag förutspådde blev det ett mentalt test för oss att åka till Bjärnum och Snappehanebygden och spela handboll igår kväll. Av erfarenhet vet jag att man inte får något gratis på dylika och otillgängliga platser. Lokalpatriotismen är ofta slående och gårdagen var heller inget undantag.
Rättsskiparna höll erbarmligt dålig klass och gjorde vad de kunde för att påverka resultatet. Det var faktiskt riktigt uselt att de inte lyckades bättre. Jag vill dock hylla Aldin som, som vanligt, höll sig cool lugn, trots det uppenbara och orättvisa i de svart-vitas bedömningar eller brist därpå. Det paradoxala i det hela var att hemmalagets coach var enormt upprörd över domarnas insats. Jodå, så att ...
Skador är en del av idrotten. Ibland påverkar det en själv och omgivningen mer än vid andra tillfällen, som igår t ex. I en tilltrasslad situation fick Mira ett knä rakt i tinningen och föll handlöst i golvet med svåra smärtor som följd. Huvudskador är obehagliga och alla i hallen höll nog andan en eller annan minut, innan Mira visade lite livstecken.
Domarnivån var krisartad, men även sjukvården visade prov på brister denna kväll. Det tog evigheter innan den rekvirerade ambulansen till slut anlände. I avvaktan på den fick den lokala räddningstjänsten ge vår fighter Mira första hjälpen. Tiden i dessa lägen är otroligt långsam. Ibland känns det nästan som att någon hängt sig visaren.
Efter transport till Centralsjukhuset i Kristianstad och efter en grundlig genomgång av Miras status där, så kunde hon igår strax efter midnatt lämna CSK, utan några allvarligare skador. Den vinsten var betydligt mer värd än den mot Bjärnum, eller hur Mira?!
Jag har många gånger påpekat hur stolt jag är över våra tjejer och deras inställning och kamplust. Lagsammanhållningen har alltid varit ett signum för dessa tjejer och denna kväll var absolut inget undantag. Trots rådande omständigheter lyckades tjejerna vända ett underläge till seger. Ni är helt otroligt fantastiska!
/Refererat av en omtumlad ledare på hemmaplan
