MEN, MEN, MEN ...

Jag vågar nog, utan att överdriva särskilt mycket, påstå att det inte var en bra prestation från vår sida idag. Det var en undermålig prestation generellt sett. Spelet var krampaktigt i våra anfall och den där riktiga kämpaglöden ville inte infinna sig. Det var taffligt spel med massor av hårresande tekniska felbeslut. Det som är glädjande är att det nog knappast kan bli mycket sämre.

Ankaret bidrog också i hög grad till den undermåliga matchkvaliteten. De spelade en tråkig och långsam handboll och hade otroligt svårt att tränga igenom vårt kompakta försvar. Ankaret sänkte tempot och vi vaggades in deras sövande rytm. Tyvärr fick de också många gånger hålla på och passa runt i evigheter utan minsta vilja att attackera. Det givmilda domarparet verkade också stundtals somna in i någon form av Törnrosasömn och noterade på tok för sällan de uppenbara regelvidrigheterna. I varje fall var det min känsla.

I första halvlek mäktade vi bara med att göra 4 mål på 25 minuters spel. Jag skriver det en gång till så att alla mina läsare förstår: 4 mål på 25 minuter!!! Det måste vara något form av bottenrekord för vår del. Kanske ska vi inte skämmas allt för mycket trots allt, då Argentina i VM-matchen mot Sverige, bara orkade med 6 fullträffar i den andra halvleken nu i eftermiddags. Så fler lag än vi kan faktiskt vara dåliga på att göra mål.

Jag skulle detta till trots vilja lyfta fram några glädjeämnen i matchen. Ett är Hanna Yahia, som med sin otroliga speed och rappa handledsskott gjorde några riktigt snygga och viktiga mål. Hennes arbete och följsamhet i försvarslinjen var också imponerande. 

Försvarsspelet var bra matchen igenom. I synnerhet i första halvlek, då vi bara släppte in 5 mål. Ellie var trygg där längst bak, även om Ankaret hade en skarpskytt på niometer (nr 20) som vi inte fick riktigt grepp på. Hon gjorde imponerande 10 av deras 16 mål. Vi måste lära oss att på ett bättre sätt, kunna läsa av vilka av deras spelare som är farligast och som vi ska koncentrera vårt försvarsarbete på. Det är det som kallas spelförståelse.

Ett annat glädjeämne var att vi kom tillbaka i matchen efter att i början av andra halvlek legat under med 6-10. Jag vet inte vad som hände då, men Aldin skällde och skrek. Hans topplock verkade gå i tusen bitar och det var precis som vissa av tjejerna vaknade till liv då. Linnea CM, som var helt osynlig i första halvlek, dundrade in många och viktiga mål i den andra halvleken. Vi kämpade oss tillbaka på ett imponerande sätt i matchen och kunde till slut vinna den med 17-16. Naturligtvis inte utan viss dramatik i slutskedet. Det visar dock på en härlig moral.

Sista glädjeämnet för idag är Moa. Det är otroligt kul och härligt att hon är tillbaka på handbollsplanen igen efter sin svåra fingerskada i höstas. Moa är en härlig personlighet med ett riktigt fighterhjärta. Sådana spelare behöver vi onekligen. Jag gläds enormt med Moa och det var också glädjande att hon fick göra ett mål idag, även om hon nog borde gjort åtminstone ett par till. Välkommen tillbaka Moa!

Idag var det en hel del spelare som inte fick så mycket speltid (bl a Elin, Raida och Sofie). Så blir det ibland och Aldin coachar de han anser vara hetast för dagen. Det är bara att acceptera och bita ihop och ta nya tag.

Nästa helg (21-22 januari) när vi har två matcher, en på lördagen och en på söndagen, kommer Elin, Raida och Sofie få betydligt mer speltid. Det är nämligen JSM då och troligen kommer några av "våra" 99:or att spela med juniorerna. Det innebär att vår trupp kommer att vara ganska decimerad, vilket då innebär extra mycket speltid för alla 00-01:or. Det innebär också att alla tillgängliga spelare, måste vara beredda på att ställa upp i båda matcherna. Vi återkommer med laguttagningar i slutet på nästa vecka.

Tack också till Eva och Carro som skötte funktionärssysslan med bravur idag!

/Tankar och tyckande stod Jonas för.  

Tweeta