Gårdagens match mot H43 var en bra genomkörare inför stundande USM, både för oss och för våra motståndare. Det blev en välspelad match i ett högt uppskruvat tempo matchen igenom, med massor av mål och snygga spelsekvenser. Riktigt handbollsgodis även för den riktigt kräsne.
Vi började matchen bra och lagen följdes åt i matchprotokollet i inledningsskedet. Efterhand tog dock H43 över taktpinnen och någon gång mitt i första halvlek ryckte blåklockorna till sig en femmåls ledning som till slut skulle visa sig vara direkt matchavgörande. Vi hade matchen igenom svårt med deras fina distansskytte. Deras mittnia sköt också många fina och otagbara underarmsskott som vi inte lyckades täcka undan.
Positivt var att de gjorde få mål från sexmeter. Vi kanske sjunker ner för lågt i vårt försvar på sexmeter och tillåter på så sätt i för hög utsträckning ett kraftfullt skytte från niometer. Det är ju naturligtvis en avvägning som vi måste beakta.
Matchen igenom gjorde vi betydligt färre tekniska fel än vad vi gjort i många andra matcher den senaste tiden. Det känns tryggt inför stundande USM, då dessa fel oftast gör det svårt att vinna handbollsmatcher. Bra tjejer!
Vi hamnade i 7-8 måls underläge i den andra halvleken. Tjejerna gav dock aldrig vika och hängde inte med sina huvuden, som det är lätt att göra i sådana situationer när mjölksyran kommer krypande. Våra tjejer fortsatte istället att kämpa och det bar till slut frukt, även om vi inte nådde ända fram. Vi segade oss nästan i kapp och när slutsignalen ljöd stod det 25-27 på resultattavlan. Stor eloge till den kämpaglöd som visades upp igår. Jag är enormt imponerad. Detta vill jag se mer av i Halmstad.
Mest imponerad är jag ändå över våra kantspelare. Vilken match de gjorde! Björne och Emily spelade non-stop i 50 minuter. För Emily är det vardagsmat, men för Björne var det en ny erfarenhet. Och som hon gjorde det.
Jag vill påstå att det var Björnes absolut bästa match i karriären i den svarta HBK-tröjan. Det är en fröjd att se hennes avslut. Hon är nästan alltid 100 %-ig och missar ytterst sällan när hon får läge. Gårdagen var heller inget undantag. Jo, förresten, ett skott tog i stolpens insida och rullade retligt längs med mållinjen. Jag är också imponerad över hennes "landningar" efter avsluten. Riktiga buklandningar där hon glider in i målområdet, precis som Anja Pärson gjorde på sin tid. Ett bra sätt att undvika skador på bl a knäna. En fantastisk match Björne!
Emily är en av lagets stora fighters. Hon ger sig aldrig. Hon är som en duracell-kanin som aldrig slutar springa. Hennes leende på läpparna är härligt att skåda. Två snygga straffar också. Ha också i åtanke att hon är högerhänt och spelar på högerkanten. En ofta svår uppgift att hantera, men som Emily löser på ett charmant sätt. En mycket bra insats av dig Emily!
Att vara domare är en otroligt otacksam och svår uppgift. Det är nästan omöjligt att tillfredsställa alla parter under en match. Någon i publiken, bland spelarna eller ledarna, har nästan alltid avvikande åsikter kring svåra domslut. Så ska det kanske vara och domare måste kanske tillåta viss form av känsloyttring eller reaktion och ha lite känsla i upprörda situationer.
Vissa egenskaper hos domare är dock ytterst centrala och enligt mitt förmenade ett absolut måste att de är utrustade med, för att de ska röna framgång i sitt ämbete. Några av de viktigaste egenskaperna är att de ska vara
fysiskt tränade, de ska
kunna reglerna, de ska
vara rättvisa, de ska
ha spelförståelse, de ska vara
socialt kompetenta och med glimten i ögat och helst med en touch av
mänsklighet. Saknas några av dessa absoluta hörnstenar hos en domare, blir det som det blev igår.
Det är naturligtvis oförlåtligt att jag som ledare försvårar lagets möjligheter att vinna handbollsmatcher, som på förhand är svåra nog att vinna. Det får inte ske, men tyvärr skedde det igår och det ber jag tusen miljarder gånger om ursäkt för. Jag uttryckte en svordom för en utebliven straff och utvisning och laget straffades för min reaktion med två minuters utvisning. Onödigt och dumt och direkt förödande för laget. Jag gör härmed avbön och lovar att det inte ska upprepas.
Jag har spelat och bevittnat massor av matcher genom åren och för mig är de bästa domarna de som inte syns under en match. Ingen lägger märke till dem. Spelet flyter på utan intermezzon och när matchen är slut frågar sig publiken vem som egentligen dömde. Motsatsen är de rättsskipare som till varje pris måste synas. De som missförstått sitt uppdrag och tror att det är de som har huvudrollen. Sådana narcissistiska drag är förödande för en domare och kan kanske uttryckas ungefär så här: "Syns jag inte - finns jag inte!".
Det var allt för denna gång.
Nu taggar vi för Halmstad! Ses i helgen!
/Konstaterat av Jonas
