Trelleborg HBK – OV Helsingborg söndagen den 20:e november

Nu hade vi alltså satt oss i en nästan omöjlig situation till följd av haveriet mot Anderstorp. Katastrofen med Titanic för drygt hundra år sedan, framstod i jämförelse med vår situation nu, som en ”fis i rymden”. Hur kunde vi låta skutan grundstöta så till den grad att vi nu tvingades ösa vatten med öskar för att få fart på skeppet och segla vidare mot Steg 3?

Tjejerna vandrade efter Anderstorpsmatchen i sakta mak i små grupperingar bort mot den närliggande ICA-butiken med nersänkta och slokande huvuden. De pratade tyst med varandra. Jag kunde inte höra vad de sa, men besvikelsen var tydlig, ja nästan uppgiven. Var detta slutet på USM för vår del? Lite nyttig ”plockesallad” kanske kunde skapa under och fylla på de uttömda depåerna. 

Vi hade förvisso avgörandet i egna händer. Jo, det var faktiskt så. Om vi ”bara” slog OV Helsingborg med nio mål så var det klart. Ja, ni hör själva hur det låter. Det är knappast i ”egna händer”, för en sådan utklassningsseger fixar man ju inte bara så där på beställning. Vi visste att det skulle bli svårt, ja rent ut sagt omöjligt.

"Aldin Muradic är en mycket nära vän till mig. Han har blivit det under den tid vi arbetat tillsammans. Vi har tillbringat mycket tid tillsammans på både Södan och i bilen till alla bortamatcher. Aldin är en fantastisk människa med massor av värme och känslor. Jag tror att hans serbiska kokande blod och mitt lugna tråkiga svenska sätt är en utmärkt mix. Vi kompletterar varandra bra även om jag också får en del gula kort när ”topplocket går” ibland".

"Nu är inte Aldin bara en härlig och varm person, utan en otroligt duktig handbollstränare. Hans engagemang och passion slår det mesta jag varit med om under min idrottskarriär. Han lever för sin handboll 24-7 och hade vi velat träna på julafton, så hade han till 100 % ställt upp på det. Aldin ställer dock höga krav på tjejerna för att han vet att de har potentialen att utvecklas till elitspelare. Potentialen finns där någonstans, men den ska bara plockas fram och förfinas. Tjejerna är på rätt väg och har också utvecklats något enormt i hans regi. Han kan vara besynnerligt hård, men ur mitt perspektiv, alltid rättvis. Det finns ingen som har någon gräddfil i vårt lag, utan alla behandlas lika hårt och rättvist".

Inför den avgörande matchen mot OV Helsingborg smidde jag och Aldin lömska planer. Vi ville inte lägga oss ner och dö, utan vi ville överraska eller rättare sagt, chocka våra vänner från Sundets Pärla. Nu var det ”all in” som gällde. Vi skulle spela ut vårt absolut sista kort. Det vi sparat i rockärmen, ett ess eller varför inte en joker. OV Helsingborg skulle bli tagna på sängen och all deras scouting av vårt spel skulle te sig helt meningslös. Det var vår plan.

Innan matchen pratade jag med en av deras tränare och han berättade att de hade bra koll på oss. Han verkade lugn och självsäker. De hade tittat på en videoupptagning från matchen för en vecka sedan när vi mötte dem i Helsingborg och visste precis hur vi spelade och hur de skulle angripa oss. Jag smålog, utan att han såg det. Han var lyckligt ovetande om våra planer och jag tyckte det var lika bra att han fick drömma vidare och leva kvar i sin villfarelse.

Våra grundtankar var att låta Simone vakta målet och istället flytta ut Ellie till position som mittnia. Vi tänkte också spela med två linjespelare i form av Sofie och Mira och där vi släppte vänstersex helt. Elin skulle spela som ”bred” vänsternia och Hanna Ek på sin vanliga position med Emily längst ut på högerflanken.

Taktiken var att Ellie skulle få fart på anfallsspelet med sin kreativitet. Vi behövde ju en playmaker. Hon skulle försöka nå både Sofie och Mira med instick på linjen. Hon skulle försöka sätta Elin i spel genom satsningar mellan 1 och 2, så att Elin kunde ”bomba” långt ut till från sin vänsterposition. Ungefär så. Försvarsmässigt kände vi att det inte behövdes några större revolutionerande förändringar. Försvarsspelet är ju som bekant vårt signum i normalfallet.

Det var en trevande och jämn inledning där båda lagen följdes åt i matchprotokollet inledningsvis. OV Helsingborg verkade inte nämnvärt besvärade av vårt schackdrag, men hade förtvivlat svårt att tränga igenom vår som vanligt täta försvarsmur. Simone längst bak var också säkerheten själv och avvisade de flesta försök som trängde igenom.

”Simone är en underbart härlig och glad tjej som varit en del av laget under lång tid. Tyvärr så finns hon stora delar av veckorna i den danska huvudstaden, vilket omöjliggör frekvent närvaro för henne på våra träningar. Det är synd, för Simone är en mycket duktig och talangfull målvakt med hög potential. Det visade hon inte minst när hon fick chansen i matchen mot OV Helsingborg med några avgörande och kvalificerade räddningar”.

Ju längre den första halvleken led, desto större grepp fick vi om händelserna. Ellie började hitta in till våra linjespelare och Elin bombade in några mål från ”bred” vänsternia. Rycket kom i mitten av första halvlek. Från ställningen 4-4 i mitten av halvleken till 10-5 alldeles i slutet. Var det, det avgörande rycket?

I den andra halvleken steg ljudnivån avsevärt på läktaren. Hejaropen för de båda lagen avlöste varandra och publiken försökte stundtals överrösta varandra på ett härligt och skönt sätt. Det var en otroligt härlig inramning och god stämning i hallen, ja på gränsen till kokpunkten. De tillresta supportrarna försökte verkligen elda på sina favoriter och jag tror de flesta av oss njöt i fulla drag av stämningen i hallen denna eftermiddag, oaktat var hjärtat fanns.

Våra tjejer verkade i varje fall trivas som fisken i vattnet. De spelade riktigt bra. OV Helsingborg fick inte grepp om oss och vår taktik föll ut precis på det sätt som vi önskat på förhand. Ellie matade Sofie med bollar och plötsligt ledde vi med 6 mål. Flera gånger hade Sofie tunga Helsingborgs ”ryggsäckar” på ryggen och detta till trots fick hon in bollarna i mål. Hon är grymt stark där inne på linjen. Obegripligt nog fick hon inte några utvisningar med sig som hon borde fått. Liknande situationer i elitsammanhang renderar ovillkorligt nämligen två minuters utvisning. Hon gjorde en bra match Sofie, men tyvärr blev hon avblåst ett par tre gånger för övertramp i slutet av matchen.

Vi matchade truppen hårt och vissa spelare fick tyvärr inte någon speltid alls. Vi lyckades dock inte utöka ledningen och få de där 9 målens övervikt som vi behövde, utan istället kröp OV Helsingborg närmare i matchprotokollet. Det var dock aldrig någon fara på taket, utan vi kunde defilera in i mål med en kassaskåpssäker seger. Nu ställdes allt vårt hopp till H65 från Höör i gruppens sista match.

När vi satte oss till rätta i Sporthallen för att bevittna mötet mellan H65 och Anderstorp, fanns egentligen inte mycket hopp om att H65 skulle skrälla och hjälpa oss på traven. Jag försökte intala mig att i idrott är allt möjligt och större under har skett i idrottshistorien än att Höörs Flickor A besegrat Anderstorps Flickor A. Fanns det verkligen en möjlighet? Jag knöt mina tummar hårt i mina fickor och hoppades.

När matchen väl drog igång var det liksom inget snack. Många på läktaren tittade förundrat på varandra och frågade sig vad som egentligen pågick där nere på planen. Jag gnuggade mig i ögonen och Franckie tvingades nypa mig i armen för att jag skulle förstå att det var på riktigt, det som skedde ute på plan. Jag tittade på resultattavlan. Ja, det var sant!

Nu var det inte bara så att H65 vann matchen, de utklassade faktiskt sina motståndare. Anderstorp som hade saken helt i egna händer, verkade inte ha kvar någon energi överhuvudtaget. Spelet från då de mötte oss tidigare på dagen, var som bortblåst. Idrottens vägar är outgrundliga. Tusen tack till H65 för att ni gav allt, trots att ni bara hade hedern att spela för. Undrens tid är ännu icke förbi!

"Avslutningsvis skulle jag vilja ge en stor eloge till Hanna Ek. En fighter och vattenbärare som krigar i det tysta. En riktig lagspelare och slitvarg, som verkligen sätter laget före jaget. Hon behöver inte synas, för hon vet att hon är en oumbärlig kugge i Trelleborgs HBKs lagbygge. För mig var Hanna Ek M V P denna helg. Hon var utan konkurrens vår ”Most Valuable Player!”".

Trelleborg HBK – OV Helsingborg 18-15

Matchens lirare: Simone Nielsen

/Tankar och funderingar levererat av Jonas